Vladivostoks historia

Området omkring dagens Vladivostok har tillhört många länder, däribland Balhae (Koreanskt kungarike), Jindynastin (jurchen), Mongoliet och Kina. Det var först 1858 som området blev ryskt genom freden vid Aigun. Kina som precis förlorat opiumkriget mot Britterna kunde då inte behålla kontrollen över regionen. Området befolkades först av kineser och koreaner, och här fanns flera fiskebyar.

Hamnenstaden Vladivostok grundades 1859 av greve Nikolay Muravyov-Amursky, som namngav den efter fortet Vladikavkaz i Kaukasus. En rad genomtänkta befästningsanläggningar byggdes mellan 1870 och 1890. En telegraflinje mellan Vladivostok och Shanghai och Nagasaki öppnades 1871, samma år som den komersiella hamnen flyttades hit från Nikolayevsk-on-Amur.

Staden fick ett ekonomiskt uppsving 1903 i och med att arbetet med den Transsibiriska järnvägen slutfördes. Denna järnväg kopplade då samman Vladivostok med Moskva, och resten av Europa.

Eftersom Vladivostoks hamn var huvudbas för den ryska stillahavsflottan var staden avstängd för utlänningar under sovjettiden. Trots detta var det i Vladivostok som Leonid Brezhnev och Gerald Ford genomförde "Strategic Arms Limitation Talks" 1974, ett avtal om vapenbegränsning. Här kom Soviet och USA överrens om begränsningar av olika kärnvapensystem, samt att förbjuda nya bygganden av landbaserade avfyrningsanläggningar för långdistansrobotar.